man får väl ta allt med tiden.

klart som fan att detta är jobbigt, jag är van att träffa dig varje dag. Iaf när vi går i skolan.
Men du finns inte där nå mer, du är längt borta ifrån mig.
Tänker på dig hela tiden, alltid! Går inte en minut utan att du finns inne i mitt huvud.
Fast som sagt, jag vänjer väl mig antar jag.
Allt tar tid, jag kommer tycka att det är jobbigt ett ganska bra tag till.
Det suger att vara ifrån dig, men det blir mer underbart att få träffa dig sen då=)

 

the days i can't see your eyes, i don't even want to open mine.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0