emmallarsson

Jag känner verkligen NAE, JAG VILL INTE. Samtidigt som jag känner JA, JAG VILL KOMMA FRAMÅT. Detta ang. skolstarten nu. Jag känner att det känns tungt att komma tillbaka, känner mig inte nog utvilad, eller alldeles för utvilad? Möjligen kan det vara sant. Jag känner mig bortglömd, osäker och förväntansfull. Jag känner mig taggad på att få träna på allvar, ta körkort, fylla 18. Jag vill att vardagen ska ge mig styrka och att tiden ska gå snabbt. Jag vill ha tillbaka en del av mig som försvinner och kommer tillbaka hela tiden. Jag vill.. Vad vill jag egentligen? Komma fram i livet men ändå stanna kvar. Bli äldre men ändå inte. Haha nu ger jag mig.

Detta lov har ändå varit helt okej. Men nej. Hejdå, nu åker jag och tränar.